lp-skiva
Välkommen till Röda bönor

När Röda Bönor bildades bestod gruppen av några kvinnor som kände varandra se'n tidigare och de flesta var bosatta i Lund. Alla arbetade eller studerade på heltid och några av oss hade också redan bildat familj. Våra barn, de s k böngroddarna (de kan ses på baksidan av första LP:n), var från början sex, men det har sedan dess blivit många fler. Idag är de alla vuxna och några har egna barn och familjer. Att vi var yrkeskvinnor och att några också hade ansvar för hem och barn påverkade på många sätt våra ställningstaganden.

1975 bestod bandet av Kaya Ålander, Kjerstin Norén, Charlotte Adlercreutz- Carlsson, Annbritt Kronlund, Marianne Giselsson, Mona Eklund, Eva Vahlne, Eva Westerberg och Gunilla Szemenkár. De flesta hade ett instrument med sig in i gruppen, gitarrer, flöjt, dragspel, piano och fiol, men vi insåg snart att bandet skulle låta mycket bättre om vi också hade bas och trummor. Alltså tog Kaya sig an basen och Annbritt satte sig bakom trummorna inför den första skivinspelningen. Efter hand förstärktes rytmsektionen med gurka, cleaves, småtrummor, congas etc. Eftersom alla både ville sjunga och spela, fördelade vi uppgifterna så gott det gick, vilket ibland innebar att även den som inte var bäst på ett instrument ändå fick förtroendet att försöka. På så sätt utvecklades vi alla musikaliskt under tiden tillsammans.

Efter första skivinspelningen lämnade Kjerstin oss för att arbeta i Italien och Kaya, Eva V och Annbritt flyttade till Stockholm. Eva valde att lämna oss för att ägna tid åt andra feministiska grupper på hemmaplan, medan Kaya och Annbritt höll ut trots det geografiska avståndet. Vi som var vana att träffas ofta och med kort varsel fick nu organisera om reptillfällena så att de blev mer koncentrerade inför våra konserter. Vi försökte under de här åren att göra en vår- och en höstturné och däremellan radio-, Tv- och skivinspelningar. Det var en väldigt rolig och stimulerande tid, men att få ihop barnpassning, jobb och reptillfällen, blev så småningom för svårt, trots att vi fått förstärkning på hemmaplan av Pia Arenhill.

1982 upplöste vi musikgruppen och bildade istället föreningen ... med vänlig hälsning Röda Bönor. Vi ville även i fortsättningen vara en del av kvinnorörelsen och vi ville inte förlora kontakten med varandra. Så länge vi spelade på scen tillämpade vi en solidarisk ekonomi, vilket innebar att allt vi tjänade på våra spelningar gick till ett gemensamt konto och det enda som betalades ut till medlemmarna var traktamente och reseersättningar. När vi slutat att spela offentligt hade vi lite medel över och dem använde vi till att spela in vår CD Repris. Sedan dess har vi fortsatt att träffas som vänner och några gånger varje år har vi en större sammankomst där vi umgås och spelar för nöjes skull. Anbud från olika håll har inte saknats under åren, så i mars 2002 tog vi oss i kragen och fick ihop till så mycket repetitionstid att vi kunde vara med och inviga en kvinnoutställning på Arbetets Museum i Norrköping.

Under 2006-07 har produktionskollektivet Råfilm i Lund spelat in en musikdokumentär Hitmusik Konsten att sätta rytm till revolt där bönorna medverkar. Kjerstin, Kaya och Mona har gjort inspelningar tillsammans med andra musiker och bönornas alster finns också på några samlingsplattor. Kaya är den enda av oss som numera ägnar sig på heltid åt musiken. Några bönor håller den vid liv i lokala konstellationer och kvinnofrågorna förblir viktiga i våra respektive dagliga värv. Röda Bönor är och förblir varandras systrar och förhoppningsvis kan vi ännu tjäna som inspiration för andra kvinnor både som musiker och feminister.

Ann-Magritt Børresen och Karin Meijling var Röda Bönors ljudtekniker vid olika tidpunkter och Anna Rosenkvist var med vid Röda Bönors första spelningar, innan första skivan spelades in.








lp-skiva